– Det här blir svårt. Tänker jag när jag och Mats går längs vattnet mot Lögarängen.
Vinden ligger på i ett konstant och jämt tryck från nord nordväst.
Jag drar upp dragkedjan i jackans krage och trycker ner hakan i den. Fyfan vad
det är kallt. Mats är min kollega på Flugfiske I Norden. Han tillhör en annan
värld än min. Han är ”puppmetare”. I våras bjöd han över mig att fiska i hans
gäddvatten i Arbogaån. Nu är det min tur. Jag är skyldig honom en fyra kilos
gädda. Det var liksom nu, nästa söndag eller nästa år. Det är bara att gilla
läget och tänka efter ordentligt var vi kan hitta en sådan bitvillig gädda. Det
blir inte lätt. Jag tänker att det är här i Västerås fjärdens norra del det borde
finnas några inte så ”vinddrabbade” punkter.
– Vad tror du om den här? Frågar Mats och håller upp en
Svart och peacock färgad fluga.
– Den är inspirerad av den jag fick av dig i våras.
Fortsätter han.
– Absolut! Ta den. Säger jag.
Flugan är mycket större än de flugor Mats är van vid och
fiskade med i våras.
– Stora flugor, stor fisk. Sa jag då.
Och det tycker jag stämmer. Visst får man mindre gäddor med,
men också många fler av de större exemplaren. Jag håller mig oftast till flugor
i klassen 20 till 30 centimeter. Jag gillar wiggle tails. Men de är alla slut. Uppätna
eller trasiga. Ska inhandla fler till nästa säsong när jag har råd.
Vi petar längs kanterna bortåt Löga. Mats går först. Några
annars så säkra kort ger inget. Jag pekar och säger vart flugan ska läggas.
Korta kast som fiskas in till spötoppen. Inget händer. Vattnet är färgat då
vinden rör om i det. Det känns lite tungt och jag tror inte riktigt på det
hela. Inget händer på hela vägen till ”Bad Lagunen” och den bortre ”Näckros Lagunen”.
Vi ser en spinnfiskare längre bort. Vi fiskar oss tillbaka mot bilen. I den ”Förbjudna
Lagunen” är vinden lugnare och vattnet lite klarare. Massor av småyngel huserar
längs kanterna.
– Här borde det väl i alla fall finnas en liten gädda som
vill nappa på. Tänker jag högt.
Mats går först, medan jag går bakom och berättar vart de
brukar finnas. Mats bryter plötsligt för att göra nummer ett. Jag går före
och lägger ut flugan i en liten vik i gräskanten. Den tas hem i blandad hastighet.
En finare gädda attackerar flugan, men missar.
– Mats!
Inget svar. Jag lägger ut flugan på samma punkt. Fast jag
känner att jag egentligen borde veva in för att låta min gäst fiska på den. Men
något tvingar mig att göra ett kast till. Gäddan attackerar igen. Men missar.
– Mats!!
Inget svar. Armen kasta av sig själv ut flugan. Den andra
armen börjar fiska hem flugan ryckvis och PANG! En liten, men inte alldeles för
liten gädda rusar iväg längs gräskanten tills den går fast i något bråte.
– MATS!
– Har du en? Frågar han.
Gäddan tar sig loss från bråtet och stökar omkring lite
innan den ger sig. Mats fotar. När den ligger på ytan tycker jag att den ser
mindre ut än den gäddan som först attackerade min fluga. Jag släpper tillbaka
fisken.
– Prova du nu, jag tror att det finns en gädda till som
borde vara större.
Mats lägger kast efter kast. Efter några minuters fiske
bildas det en stor virvel bakom hans fluga.
– Sa ju det. Säger jag.
– Den här tänker jag tjata upp! Säger Mats och bombar
platsen med sin fluga.
Mats berättar om en sketch med Galenskaparna. Fiskbiten,
gäddjakt-tjatning. Där en av deltagarna, Rüdiger, visar hur man tjatar upp en
gädda ur vattnet.
– Hörru! Du ska inte med på en god fest?
– Först är det käk, sen brännvin och så sitter det galanta
damer och bara väntar.
– Sen spisar vi jazz.
Efter en del tjat från Rüdiger hoppar det upp en fin gädda i famnen på honom.
Kolla in den på youtube vettja. Sök på: Galenskaparna - Fiskbiten
gäddjakt-tjatning.
Mats tjatar inte lika bra som Rüdiger Falke och får ge sig
efter en kvart. Men han lyckas tjata upp en liten snipa längre bort längs
gräskanten innan vi far iväg för lunch på ”hamburgerian”. Under tiden vi äter
ser jag att ”Båt Lagunen” ligger helt vindstilla. Den har gett mig ett gäng
finare gäddor i höst, men har varit död de senaste försöken. Efter lunch pekar
jag ut vart gäddorna har tagit. Jag lägger ut min fluga på ett annat ställe
medan jag tittar på när Mats fiskar. Jag vill se när det ”klipper” på en på
hans fluga. Istället ”klipper det på en på min.
– Vafan! Tänker jag.
Mats lägger ner sitt spö och fotar.
– Det var ju inte riktigt meningen att jag skulle få en.
Säger jag ursäktande.
Mats bryr sig inte. Gäddan tog djupt ner på en mycket söligt
fiskad fluga som sitter långt in i svalget och måste opereras bort. Sen går den
fri. Vi promenerar vidare längs pirarna i stormen.
Tack för en fin dag Mats och lånet av finbilderna dina. Vi tar revansch sen i vår.
/Båge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar