Bortom Golden Gate

Motvind. Finns det nå värre. Halva Kungsängsgatan är avklarad när jag kommer på det.

– SPÖT!

– Neeeeej!

Jag vänder cykeln.

– Får se det som mental träning. Tänker jag och trampar tillbaka hela vägen tillbaka till högst upp på Viksäng.

– Ska jag skita i det? Tänker jag när jag sätter nyckeln i dörren.

Jag öppnar, tar spöt som står lutad mot väggen på insidan. Jag stänger dörren och går nedför trapporna.

– Man e fan inte den som ger upp i första taget. Tänker jag passerande den punkt där jag vände cykeln bara för en stund tidigare. 

Det är mer folk som promenerar längs den lilla hamnbassängen idag. Jag tar sats och rullar upp på ”Golden Gate” bron. Vinden blåser i örat från syd. Vattenytan är sågtandad, eller ”kexchoklad yta” som jag kallar den. Cykeln parkeras vid träden nära bryggan då jag måste in och jobba om ett par timmar. Jag riggar spöt, video- och systemkameran. Vill inte missa några bilder den här gången. Igår hittade jag två lite bättre gäddor här. Den ena var på i några sekunder och den andra i ett par minuter. Jag tar mig ut på bryggan, slår på kameran och släpper ut flugan i vattnet. Jag fiskar mig kortkastande bort över brygga. Flugan landar invid båten, den fiskas hem ryckvis. Går några steg och lägger ut den mot båten igen. Halvvägs hem tar det. 

Spöt bugar då gäddan simmar ut från bryggan. Den bökar runt utanför mig på djupet. Det är en fin fisk som kommer upp och tar sats för att ta sig ner på djupet igen. Jag tar några bilder när fisken åmar och kränger i ytan. Till slut ger den sig och jag böjer mig ner för att lossa den i vattnet. Jag letar vidare efter gädda, men det är ingen som vill avslöja sig. Jag packar ihop prylarna och cyklar mot jobbet. Willys sportfiske ligger på vägen. Behöver några fler Wiggle Tails till mina flugor. Finntorparn är där. Peters bjudkaffe skvalpar varmt i magen när jag cyklar till jobbet.

 

Efter jobbet kan jag inte låta bli att lägga några fler kast, då solen tittar fram. Jag hittar en gädda till. Kolla in ögonen på henne. Det ena stirrar stint på flugan och det andra rakt ut.

Jag tror att mitt spö kände på sig att något skulle hända idag. 

Något som gjorde att den ville stanna hemma.

Spöt är numer betydligt kortare.

"Citygädda" den 26 april

Jag cyklar förbi det gamla kraftvärmeverket. Byggnaden helt byggd av brunt tegel ser ut som något som skulle passa som skurknäste i Batmans Gotham city. Idag har vi ett nytt kraftvärmeverk, den här används idag som äventyrsbad. Jag cyklar förbi parkeringen där det tidigare låg en äng och gamla industri- och båtförvaringslokaler. I ”skitviken” lägger man i lyxbåtar. Allt fler båtar ligger i vattnet för var dag som går. En lång segelbåt i trä hänger 

i luften och är på väg att sänkas ner försiktigt i det kalla vattnet. På land håller man på att färdigställer andra båtar som också ska sjösättas. Näsborrarna fylls av tung färglukt när jag cyklar förbi hopen av lyxbåtar, några lika stora som min lägenhet. Jag är på gäddjakt. 

Det har varit och är fortfarande kallt nere i Västerås hamnar. Mina ”hemmabryggor” har inte riktigt levererat. Nu ska det sägas att jag är något av en rookie när det gäller gäddfiske på våren. Men i år har jag bestämt mig för att testa. Några fiskar har jag fått, men ingen bättre. Jag har sett några stycken. Men de har inte velat ta mina flugor. De fokuserar sig bara på de stora stim av löjor som just nu befinner i hamnarna. Idag tänker jag prova lite längre bort. Där finns några punkter där jag tror att det ska vara möjligt att hitta en något bättre fisk. 

Alla de här platserna har en del vattenvegetation med närhet till något djupare vatten. Betesfisk finns alltid här, året runt. 

När jag kastar ut flugan i den gamla småbåtshamnens inre del lyser solen. Jag drar ner dragkedjan och lyfter upp kepsen i pannan. Vattnet är stark färgat och siktdjupet ligger på kanske en decimeter.  

–Inget vidare idé det här. Tänker jag och fiskar mig bortåt längs kanten. 

Vattnet är lite bättre på andra sidan cykel- och gångvägen. Här finns det lite gräs och bråte efter kanten. Här borde det vara hetare. Här kan gäddan ta skydd i vegetationen i närhet av all betesfisk. Här brukar jag få fisk på höstarna. 

Jag fiskar mig bortåt mot den lilla fina gångbron där småbåtarna tar sig under och ut i den stora hamnbassängen innan de kan ta sig ut i själva Västeråsfjärden. Det är här jag har tänkt att jag ska hitta den. Den där stora. Här finns ett par plättar av vass och bråte i när-

heten av det djupare vattnet där båtarna går. Jag fiskar noggrant utan att något händer. 

Jag söker av minsta lilla plätt ända in i land. Kasten jag lägger är mellan 2 och 5 meter långa. Flugan fiskas genom gräskanterna och inunder bryggorna. Inget händer. 

Jag går över cykelvägen till den lilla hamndelen. Vid några stora vassblad lägger jag ner flugan och jiggar den fram och tillbaka. 

En gädda blixtrar till, men den missar. Flugans wiggle tail är det enda den får med sig i munnen. Ett nytt kast, flugan simmar stadigt med tailen förföriskt viftandes. Gäddan kommer igen, men jag är för snabb och drar bort för tidigt.

–Vad gör du? Hör jag en röst säga bakom mig.

En äldre dam har stannat med cykeln på bron. 

–Jag fiskar gädda. Svarar jag.

–Kan man få gädda här? Frågar hon.

–Vänta ska du se. Säger jag och lägger ut flugan en tredje gång.

Genast kommer gäddan och klipper den rakt över mitten. Det plaskar till och en stor virvel trycker upp på ytan.

–Ojojoj! Herregud! Skriker cykeltanten.

Det blir ingen vidare fajt då fisken är liten. Jag lossar den och fisken simmar tillbaka ner i det lerfärgade vattnet.

–Där ser du. Säger jag och ler mot cykeltanten.

Hon cyklar vidare och jag går tillbaka till den andra sidan igen, men lite längre bort. Flugan landar i en smal kil mellan en båtstolpe och en tät matta av gräs på vattenytan.  Efter ett par drag känner jag ett tydligt ”tick” i linan samtidigt som vattnet vid flugan lyses upp av en fisksida 

i djupet.

–Det där var nog en bättre fisk. Tänker jag och lägger ut ett nytt kast.

Men den är inte längre intresserad. Jag flyttar mig till andra sidan av mattan av gräs. 

Flugan simmar förföriskt efter hela långsidan av vatten-vegetationen utan att något händer. Flugan läggs lite längre ut från gräskanten och fiskas in. När bara tafsen återstår drar jag spöt åt sidan för att fiska ända in mot land. En stor fisk slänger sig ur vattnet och tar flugan i vad som känns i luften. Den återvänder ner i vattnet med ett brutalt plask och simmar snabbt ut mot öppet vatten i hamnbassängen. 

Spöt bugar djup när fisken tar några meter lina ur rullen.

–Det var väldans! Tänker jag förvånat.

Jag pressar hårt och fisken stannar och tvärar åt sidan. Den vänder och gör samma procedur åt andra hållet.   

Fisken känns tung. Jag ler för mig själv. Den kommer motvilligt och ger upp genom att lägga sig på sidan. Den spjärnar med kroppen. Fingrarna letar sig in under gälen och jag får ett bra grepp om den. Det är en fin pjäs. Hon är ganska rund och fin. Har hon kanske inte lekt klart? Flugan sitter långt in i hennes käft. Kroken sitter i munnens tak. 

Jag fiskar oftast med tandemflugor med stora hantelögon och en lätt krok bak. Detta får flugan att fiska med kroken uppåt. Vilket jag tycker är bra då gäddan är starkare i över- än i underkäken. 

Tänker att jag skadar fisken mindre då. 

Jag försöker fota fisken medan jag håller i den. Det går som vanligt inget vidare utan jag får lägga den strandkanten för att fota den. 

Jag ser till att den ligger på blött underlag och att inte ögat ligger emot något.  

Det är ingen jätte, men det är en riktigt bra fisk för att vara en ”promenadfiskad citygädda”. 

Jag letar vidare och finner ytterligare några gäddor, 

men ingen av samma kaliber. 

Jag cyklar iskall, men nöjd hemmåt. 

Det blir pannbiff till middag idag!

Out with Mike

– I´m the fucking king of Mälaren!

Mike är amerikan, på alla sätt och vis. Han har minst sagt ett gott självförtroende. I varje fall när det gäller fiske. Jag har lärt känna honom vid mina många fiskebesök nere i hamn-

områdena kring där jag bor. I tre år nu har jag sporadiskt stött ihop med honom. Jag gillar Mike och hans osvenskhet. Han har tipsat mig om nya platser och när jag ska fiska dem. Alla har de visat sig bra. Mike har en båt, eller ett gammalt skrälle stämmer bättre in på flyt-

farkosten. Det tar en timme att ta sig ut till ön där vi ska fiska. Andra normala båtar tar sig dit på en kvart.

– You bring your camera and I´ll show you. Over at Bear Island were gonna catch some big ass pike. And lots of em.

Klockan är tolv på dagen. Jag mejlar iväg en skiss till en illustration som visar en industriell process till en kund. Jag ser ut genom fönstret. Molnen har spruckit upp något och solen tittar fram. Jag ringer Mike. Eller Mike the Pike som jag kallar honom.

– Hey Mike! How are you doing?

– Hey Henrik! I´m hurt. I fell in the boat yesterday.

– So you don´t wanna go out fishing today?

– Of course I do. Give me 30 minutes. I Have to make some tea first. See ya down by the boat! Säger han och lägger på.

Jag stänger av datorn och letar fram kameraväskan, gäddprylarna och slänger mig på cykeln. I hamnen är det bara Mike´s och ett par andra båtar som ligger i vattnet. Isen gick för bara en vecka sedan. Jag sätter mig i solen och riggar spöt. Ny tafs knyts på samtidigt som Mike kommer promenerande ner för backen.

När vi når sundet har vinden mojnat helt. Jag kränger av mig jackan, drar linan ur rullen och låter kasten börja gå. Mike styr båten samtidigt som vi bägge fiskar av vasskanten och de små glöggarna längre in.

Mike kör in båten in i en vassvik där han menar att det alltid finns fin gädda. Jag låter kastet gå in längst in i viken. Flugan landar ända in mot vegetationen. En gädda rullar över flugan när jag drar in första draget. Den sitter. Årets första gädda är landad. Visst va den fin, men liten. Den är inte mycket längre än flugan. Vi fortsätter fiska av vasskanterna. En stor häger tar till flykten och flyger längre bort och försvinner in i vassen.

– This is a hot spot! Säger Mike och slår av motorn så vi kan drivfiska genom ett smalt sund I vasskanten. 

Flugan landar tätt inpå en fin kant av tät vegetation. Något stort rör sig och en stor lång gädda kommer upp och tar flugan när jag drar mitt första drag. I andra draget drar jag fast den ordentligt. Den plaskar tungt och simmar iväg tungt längs vassen.

– I think this is a good one Mike. Säger jag och tittar på honom.

– Maybe a four kilo. Säger han.

Fisken trycker ner mot djupet och simmar ut på öppet vatten. Fisken fajtas inte direkt utan simmar bara lugnt på djupet. 

Efter en stund pressar jag upp den på ytan. Fisken är lång och bred. Och den är trött.

– That´s a fucking ten kilo pike. Säger Mike förvånat.

Grinigt och lite vädjande stirrar fisken på mig. Jag kastar mig ner i båten och rotar fram kameran. Långobjektivet är på så några bra bilder på när Mike landar och håller upp fisken är bara att glömma. Jag försöker och backar ut i fören på den lilla båten för att få hela fisken med på bild.

– Watch it! Skriker Mike när han ser att jag håller på att ramla ut i det kalla vattnet.

Jag återfår balansen och tar några halvprofilbilder istället. Mike plockar bort några iglar på gäddan och återutsätter den. Hon stänker ner honom innan hon försvinner ner i djupet igen.

– How long was she Mike?

– At least a meter, a meter and ten maybe.

– Let`s say 90. Säger jag.

– No, a meter at least. That was a good fucking pike. That´s a tournament winner right there.

Det goda vädret fortsätter hela dagen utan att någon mer gädda vill ta. Utom en hård dragning i flugan med en efterföljande grov strömvivel vid ett ställe där Mike säger att stora gäddor brukar finnas. Vi bryter för dagen och jag kan nöjd se ut över den blanka ytan 

i kvällsljuset medan båten puttrar hemåt. 

Thanks Mike the Pike!